fredag 25 september 2020

VAD VET EN SOLROS OM STJÄRNOR

Kommer att tänka på en dikt av Rune Pär Olofsson, född  på Gotland, när jag ser vår solroshäck längst ner i vingården. En del blommor är mer än 2,5 meter höga och de sträcker sig mot himlen med sina blomansikten alltid vända mot solen.


Vad vet en solros om stjärnor? Stänger sitt öga för natten och  väntar på nästa morgon.




                                                     
Den som sover om natten tar aldrig mörkret på riktigt allvar.
En parentes mellan ljus och ljus. Ett tankstreck i Gud.















tisdag 15 september 2020

 DIMMORNA LÄTTAR

Varm luft går över havet och bildar dimma. Varje höst likadant. Lugnt, stilla och så smyger dimmorna in över vingård och beten.



Kan inte låta bli att tänka på Carl Nielsens Dimmorna lättar Op.41 när jag går neråt änget en förmiddag i september.



Lyssna gärna!




onsdag 9 september 2020

 VARJE DAG FÅR JAG EN PREDIKAN

Ett väldigt tjatter utanför den öppna köksdörren och ovanför betet en formation av flyttfåglar på väg söder ut. Lydia Lithells fina text Flyttfåglar dyker upp i mitt minne och jag måste slå upp den i sångboken. 

Höstmelankolin fördjupas, isoleringen i karantänstider blir extra påtaglig, men påminnelsen om framtidshoppet förstärks också.



När sommarn mot hösten sig vänder,
då samlar sig flyttfåglars rad.
De längtar till ljusare länder,
med vårliga grönskande blad.


En dag lyfter tusende vingar,
för fjärran långmila färd.
Och flyttfågelstrecket sig svingar,
mot syd mot en varmare värld.




De vet att när sommaren svalkas,
då närmar sig uppbrottets stund.
De vet att när höststormen nalkas,
då väntar en varmare lund.

Guds folk är som flyttfåglars skara,
de väntar på uppbrottets stund.
De väntar Guds sommar den klara,
där högt ovan världarnas rund.






De väntar en sommar där borta,
ett varmare skönare land.
Ja, blott några vingeslag korta,
sen ser vi den soliga strand.

En dag lyfter tusende vingar,
för fjärran långmila färd.
Och flyttfågelstrecket sig svingar,
mot himlen, Guds eviga värld.







tisdag 8 september 2020

ETT VÄLSIGNAT HALLELUJA!

Läser väl inte så ofta "villalivet", tidningen som då och då ligger där i brevlådan. I går möttes jag dock av kocken Tareq Taylor på framsidan och mindes hans gripande berättelse om den hemska olyckan under inspelningen av trädgårdsprogrammet Trädgårdstider förra hösten. Den där soliga septemberdagen 2019 när kitesurfingen slutade med en okontrollerad rotation ner i grunt vatten.

Blev så tagen av hans beskrivning, så den har levt kvar hela dagen hos mig och levandegjort  hur nära döden vi är varje dag. Ett andetag bara.

"Änglavakt och en otrolig återhämtning." Så sammanfattar han själv händelsen.
"Det kunde ha lett till katastrof, men utmynnade i ett välsignat halleluja!"






söndag 6 september 2020

ANVÄNDER NUMERA MINA KRISTALLGLAS VARJE DAG

Har alltid fascinerats av dricksglas och började redan som ung samla på Bodas kraftiga glas a lá 70-tal. Nåja, de finns inte längre kvar, de försvann någonstans och saknas inte.

Senare kom Ingegerd Råmans fina smäckra glas, Orrefors tror jag, som plötsligt slutade tillverkas, men dök upp i ett liknande utförande med ett nytt och intressant namn Jazz. De glasen har vi många av, både för vitt och rött vin.


Ett tag samlade jag på olika gamla antika glas och förärades ofta gamla glas, unika, särskilda varenda ett och härliga i skillnaderna, likheterna och spännvidden emellan dem. Här ett typiskt exempel på den gamla nötta fönsterbrädan mitt i Linnéhusets restaurering.



Besökte ibland en liten glashytta på Reimersholme, där man tillverkade vackra, ovanligt färgstarka glas. Vi tog med några av dessa som bröllopspresent till Italien. Trots brudparets vana med vackra glas från Murano, blev glasen mycket omtyckta. Här får de agera provglas vid pressning av de krossade druvorna.


En glasfavorit är de ljust gröna glasen, inspirationen hämtad från mycket gamla glas i Hansans Visby, blåsta och hantverksmässigt skapade på Visby Glasblåseri. Vi har fått dem i julgåva av våra stallhyresgäster. De glasen tas ofta fram vid helger och får härbärgera någon av våra årgångar av Kalkstein Vein.






Snart skördar vi vår blå druva Rondo och i år prövar vi på att göra ett rosévin, som på gutemål kommer att få namnet Kalkstein Vein Ljausrauda. Nu blir det till att bestämma oss för hur länge druvskalen ska få ligga kvar i druvkrosset innan pressning. Resultatet kan bli färgnyanser allt ifrån ljusaste rosa, till laxfärgat eller som det gamla klassiska orange vin. Vit butelj och neutrala vita glas kräves till dessa nyanser.




Varför nu denna tillbakablick på glasen i mitt liv?
Tänker på ett träffande uttryck, som väl beskriver livet som pensionär, som tillvaron när man använder sina kristallglas till vardags!





lördag 5 september 2020

 KAN MAN NÖTA UT EN FRÄLSARKRANS?

Inte den vanliga, utan en alldeles egen och unik Frälsarkrans har jag ägt i 12 år. Jag tillverkade den av lite skamfilade och sekunda pärlor, sådana man kunde köpa i en liten butik i Gamla Stan.
Martin Lönnebo får ursäkta, men jag ville ha min alldeles egen personliga Frälsarkrans. Det förstod han också, när jag visade den för honom vid ett tillfälle.

Egna pärlor, egna böner, väl nyttjad och väl använd.



I fickan på bussar eller tunnelbana i Stockholm, på promenaderna i  staden, utanför sjukhusens akutmottagningar där nära och kära undersöktes eller opererades, när barnbarn föddes och nu på de dagliga vandringarna runt betena här på Nygranne, när vänner var sjuka, inte visste råd, äktenskap gick i kras, eller när livet inte blev som vi tänkt oss.





 När jag följde Twittervänner den sista biten i livet, eller när oron inför livets prövningar kändes omöjliga och orden fattades. Då kunde fingrarna vandra runt de slitna pärlorna och tankarna fick ro och vila.

" I Guds tystnad får jag vara,
ordlös, stilla utan krav.
Klara rymder, öppna dagar,
här en strand vid nådens hav."

Plötsligt en dag gick Frälsarkransen sönder.
En tid låg pärlorna i skålen och väntade på att repareras för att åter tas i bruk.

Ja, man kan nöta ut en Frälsarkrans, men den går alltid att laga och orden, bönerna, de välbekanta fraserna, trösten mitt i stormen har graverats in i mig och finns där och bär ovan djupen. En Frälsarkrans, ett redskap för livräddning på vägen genom livet.



 FRÅN FRÖ TILL BLOMMA

Vilken blomma solrosen är!
Märkligt att sorosfröna i morgonens frömüsli, de där randiga, avlånga fröna, som man stoppar ner i jorden i maj nu växer som en hel solroshäck mellan vingård och beteshage.
Gula solar på höga stänglar mellan 2 till 3 meter höga och fullmatade med feta, fina frön, vintermat för stannfåglarna.




Vilken lyx att kunna gå ut i sin egen trädgård och klippa sig en soros till den vackra drejade vasen från Calks krukmakeri i grannbyn.






torsdag 3 september 2020

 15 GAMLA STALLFÖSTER I JÄRN

Vad gör man när man hittar 15 stycken gamla järnfönster, som förmodligen suttit i något gammalt stall i Damark på Ateljé Skogslyckan i Atlingbo? 

Vi var där som vanligt och letade vackra saker till Linnéhuset ur den senaste leveransen från inköpsresan. Där stod de vid husväggen, gamla, slitna och så vackra.

Sagt och gjort, de fick följa med hem och placerades i magasinet med en massa andra fynd, som kan komma till användning i framtida projekt.



Efter en väldigt trevlig middag på Prima Gård en varm augustikväll insåg vi precis hur ett orangeri borde se ut här på Nygranne. Vi började  tänka vidare på storlek, takhöjd och framförallt läget.




Vi har placerat ut märkpinnar och tittat var sol och ljus nyttjas bäst, vad som bör skymmas och utsikt som absolut inte får störas.
Härligt med idéer som växer fram och utvecklas över tid. När man ställt in sökarsiktet på något speciellt, fungerar det ofta så att just det objektet dyker upp på de mest oväntade ställen och fogas samman till en färdig plan. 
Vi har en plan!




Gamla  dubbeldörrar med fönster är nu nummer ett på vår önskelista, när Pia åker ner till Danmark och letar fynd nästa gång.
 
Vi planerar för ett odlingsdike för tomater och paprika och ett långt arbetsbord för sticklingar och vinstockar på tillväxt. En liten trädgårdsmöbel, stolar med varma fårskinn och en fotogenlampa till mörka kvällar kan man också tänka sig.







onsdag 2 september 2020

AVSKALAD LÄTTHET

Diskuterade det där med att åldras, att bli äldre med en grupp på Twitter. Kroppen som blir stel och gör motstånd, minnet som sviktar och tanken som svindlar när man ser tillbaka i decennier istället för år. 
Plötsligt kom ett nytt uttryck för mig och det härleddes ur Tomas Sjödins bok i bokhyllan, "När träden avlövas ser man längre från vårt kök".
Jag skrev en tweet och svarade att det känns som avskalad lätthet.

Under dagen fortsatte så tankarna och framåt kvällen hade det blivit en text, som jag senare tonsatte. Mitt sätt att se på att åldras, att inte glömma allt det där positiva, som lätt försvinner i livets vedermöda och inte längre lyfts fram i den gängse beskrivningen av åldrandet i vår hektiska värld. Överallt talas det om anti-age, men jag tror det gäller att hitta andra förhållningssätt som är pro-age. Eller som mitt älsklingsuttryck, "Om du inte kan hoppa över, kryp under"!


Varje årsring närmre mig för

Livets centrum och mening

Varats oändlighet fyller min själ

Bort från yta förställning

Avskalad lätthet bottnar alltmer

Mysteriet bär mig mot ljuset





Hösten förvandlar bladen till guld

Avlövad gren bjuder utsikt

Stormar drar fram

Jag har varit där förr

År ger tillit förströstan

Avskalad lätthet bottnar alltmer

Mysteriet bär mig mot ljuset




Tystnaden tilltar kraften tar slut

Ansvar lämnas till andra

Minnen lyfts fram förgyller min dag

Tacksamhet nåd och försoning

Avskalad lätthet bottnar alltmer

Mysteriet bär mig mot ljuset





I går bestämde vi oss för att röja bland lönnbuskaget som växt upp mer och mer bortom vingården och tagit bort mycket av vår utsikt mot betena från köksfönstret.


Där ser vi hästarna beta från frukostbordet, havsörnarna som vilar på sina mäktiga vingar, vindkraftverket som visar vindriktningen, fasanen och morkullorna som ger sig ut ur hagtornssnåren.


Kvar blev två fina raka stammar, som ska få växa vidare till två vackra lönnar i blickfånget.

Inte bara höstblad som fälls när dagarna blir mörkare och kallare, ibland behövs en prima motorsåg för att skapa öppna horisonter,



tisdag 1 september 2020

 ULLGARN OCH GOTLÄNDSKT ROSENMÖNSTER

I Stenkyrka finns ett modernt ullspinneri, där det går att botanisera mellan olika garner i alla de tjocklekar och färger. Många olika mönster som är typiska för Gotland som Rosenmönstret.




Höstfärger inspirerar vid färgvalet. 





Höstfärger, grova stickor och knepigt mönster där varje maska måste kollas upp.




Rosenmönster på rundsticka. Höststickning.




Idén kom från Yllet igen, förstås!




måndag 31 augusti 2020

 ATT SNUBBLA ÖVER INSPIRATIONEN

Hela tiden, mest varenda dag faktiskt ser, hör eller just snubblar man över saker och ting som man blir inspirerad av här. Inte alls tråkigt och enahanda mitt ute i obygden, på Gotlands Klintkust som bjuder både variation och mirakel. Kanske just för att man nu har tid att stanna upp, se och ta del av allt det där som alltid finns runtomkring oss varje dag, varje stund.

Backade bilen på stallplanen en dag och tittade i backspegeln. Kunde inte låta bli att stanna och ta en bild av de både; gården och den gamla stallbyggnaden på samma bild under den månghundraåriga kastanjen. Senare blev det en olja på en tom canvas, som bara stod där och väntade.