För tretton år sedan klev vi in i hallen på gården Nygranne och blev betagna. Ett drygt halvår senare lämnade vi vårt liv, våra barn och barnbarn och vår vindsvåning på fastlandet för att leva ö-liv på Gotlands norra Klintkust.
Vi har planterat en vingård, renoverat gården, byggt en gammal kalkstensmur, skapat ett Linnémuseum i Lummelundas äldsta bulhus, inrett Bakhuset till minne av våra tio år med segelbåten Vita Contemplativa.
Vi har tagit del i socknarna Stenkyrka och Lummelundas hembygdsföreningar, fagat ängen, rest ett gårdskors, sjungit i kyrkokören, rest över ön och njutit hav, stränder, hamnar, klintstenskust och karga raukfält.
Vi har haft besök av barn och barnbarn, släkt och vänner från Australien, England, Italien, Tyskland och Nederländerna. Vänner från olika skeden i våra liv; arbetskamrater, lumparkompisar, elever, segelbåtskunder har passerat i en aldrig sinande ström. Dessutom har vi haft hyresgäster flera veckor varje sommar i vårt renoverade Bakhus.
Nya krafter tar nu vid för att leva sin dröm, en ung barnfamilj och Nygranne blir lukt Bullerbyn en plats där där sex små pojkar och flickor springa tull varandra mellan granngårdarna. Ny börjar det nya livet i den lilla sockenskolan och möjligheten finns att skaffa hund, katt, höns och kanske hästar.
Vi lämnar vår gård till vår trogna gårdvar, som tillsammans med Nygrannes husfru Anna Rasmusdoter får fortsätta att vakta gården.
”Medan gårdens goda väsen vakta arv och minnesskatt vävas drömmarna i stilla sommarnatt.”
