onsdag 9 september 2020

 VARJE DAG FÅR JAG EN PREDIKAN

Ett väldigt tjatter utanför den öppna köksdörren och ovanför betet en formation av flyttfåglar på väg söder ut. Lydia Lithells fina text Flyttfåglar dyker upp i mitt minne och jag måste slå upp den i sångboken. 

Höstmelankolin fördjupas, isoleringen i karantänstider blir extra påtaglig, men påminnelsen om framtidshoppet förstärks också.



När sommarn mot hösten sig vänder,
då samlar sig flyttfåglars rad.
De längtar till ljusare länder,
med vårliga grönskande blad.


En dag lyfter tusende vingar,
för fjärran långmila färd.
Och flyttfågelstrecket sig svingar,
mot syd mot en varmare värld.




De vet att när sommaren svalkas,
då närmar sig uppbrottets stund.
De vet att när höststormen nalkas,
då väntar en varmare lund.

Guds folk är som flyttfåglars skara,
de väntar på uppbrottets stund.
De väntar Guds sommar den klara,
där högt ovan världarnas rund.






De väntar en sommar där borta,
ett varmare skönare land.
Ja, blott några vingeslag korta,
sen ser vi den soliga strand.

En dag lyfter tusende vingar,
för fjärran långmila färd.
Och flyttfågelstrecket sig svingar,
mot himlen, Guds eviga värld.







1 kommentar:

  1. Jag lever med samma hopp som du, Eva! Strofen "En dag lyfter tusende vingar, för fjärran långmila färd. Och flyttfågelstrecket sig svingar, mot himlen, Guds eviga värld." andas hopp! Och även om löftet dröjer och vi inte skulle tillhöra de levande vid just det skeendet, så kommer vi ju ändå få vara med i det. Det är bra med rätt fokus i livet. En vänlig hälsning till dig.
    /Theodor van der Waard
    Huskvarna

    SvaraRadera