SYSTRAR HUR HITTAR JAG ER?
Varför inte skapa en Blogg?
Vad ska den heta?
Leva - eva, mitt namn finns i många ord och uttryck och betyder livgivaren.
Tacksam, känns självklart efter ett långt, innehållsrikt, kreativt och välsignat liv . . . hittills.
Bjuhr är mitt efternamn, mitt flicknamn, som jag tänker behålla även nu som gift. Bjuhr är dessutom ett gammalt svenskt namn som betyder bäver. Det passar på mig; envis och arbetsam.
Varför en Blogg?
Tiden bara går och går, vår bli sommar och sommar höst och vi hinner knappast höras av och än mindre träffas. Förut var det arbete, barn och hem som tog vår tid, nu när flera av oss är pensionärer, eller passionärer, verkar det vara barnbarn, kurser, resor . . . ja tiden finns inte då heller och det hade man ju trott, att det skulle bli lättare att hålla kontakt och träffas då?
Sedan flera år är jag på Facebook. Fantastiskt, för där finns dom, massor av mina före detta elever från olika årskullar. Nu är dom hårt arbetande småbarnsföräldrar mitt uppe i karriären och det är fantastiskt att få små livstecken från dem, få ta del av vad de gör nu, hur de lever . . .
Ofta följer jag mina egna barn, deras vänner och mina bonusbarnbarn, för mina egna barnbarn är ännu för små. Med några ord, en bild eller en tanke håller vi tråden uppspänd mellan oss.
Men jag saknar er kära medsystrar, mina gamla och nya kära väninnor!
Visst finns en del av er med där på det sociala mediet Facebook, men ni andra, hur får jag grepp på er?
Telefonen då, jo den används ju och vi "messar" kort meddelanden till varandra.
Varför inte Skype?
En av mina allra käraste och "äldsta" barndomsvänner; Eva i England, som jag säger och jag har just börjat använda våra datorer och pratar med varandra på Skype.
⎯ Vad har du där i bokhyllan bakom dig?
⎯ Är det hunden som kommer in från trädgården?
Märkligt där sitter vi och pratar, tvärs över Nordsjön och det känns som om vi satt i varandras vardagsrum.
Det ville vi förstås allra helst, men ändå, det är stort att mötas även så här!
Några rader, en kommentar i all hast, att knyta an, hålla kontakten levande!
Vi tänker ju så ofta att nu ska vi ringa, skriva . . . men så kommer något emellan.
Det finns inte mycket som är så viktigt, som att hålla kvar kontakten med sina vänner.
Jag gör ett litet försök med den här bloggen, få se om det kommer några svar!!
Kanske sprider den sig och vi hittar igen varandra, nya kommer till och . . .
De allra bästa hälsningar från Eva
