I HAVE THE MEMORIES AT LAST

 

Morgonpromenad i Nyhamns Fiskeläge väcker minnen. Sommaren 1984 bodde vi i den lilla fiskestugan längst bort i fiskeläget. Vi fiskade torsk, badade och pratade med grannarna. Jag skrev en liten sång som kom till mig just där och då. Nu 36 år senare bor jag en dryg kilometer norr om fiskeläget och åker ofta dit och promenerar längs havet, sitter på bänken i lä, tar ett dopp vid bryggan eller ser solnedgången i väster. Hit drogs jag alltså och så lite jag visste då.

I have the me mories at last 

whatever happens soon be passed

Something faitful something true 

something from the very heart of you.

I have the memories at last 

heavy scents clouds drifting fast

Ever rolling wonderous sea 

warm and tender stones deep under me.

I have the memories at last 

fishing bots far from the past

Sinking sun the seagull screams l

ittle children sleeps in summerdreams.

ATT TA BÄRING

På promenad en grå förmidddag i december i de öde fiskeläget vid Lickershamn står de två sjömärkena fram. De där sjömärkena som hjälpt så många båtfarare och fiskebåtar in i säker hamn under årens lopp. Tänker på alla de båtar som går på grund varje sommar  numera i den trånga och steniga infarten till hamnen och hamnar på fiskaffärens svarta tavla som ett streck i statistiken. Har fritidsskepparna slutat använda de trofasta gamla sjömärkena? Förlitar de sig bara på elektroniken och nymodigheten, sina GPS navigatorer?

Att navigera med enslinjer och låta en rät linje gå genom två ensmärken. Att lita på dem som visar en vattenväg som är fri från grund när de är ens, för går man utanför enslinjen kan det finnas grund.
Finns det ett djupare innebörd att ta till sig, ett sätt att hamna rätt och hitta säkert hem i en tid full av grynnor och skär? Vad är det för spets i triangeln som sträcks nedåt uppifrån och vad är det för spets som söker sig uppåt? Vad betyder det att de måste vara ens för att visa rätt?

"Jag tog för givet att det bara var föraren‚ som känt sig tvungen att ta paus. ... Kamraternas viskningar kom mig inte vid‚ först tyckte jag att tystnaden var djup‚ sedan hörde jag syrsors sång och då blev de glimmande eldarna och stjärnorna ännu vackrare. ... Tacka en annan som kan ta ut väderstreck efter stjärnorna! I den här delen av stan finns det ju inte så mycket som ett kyrktorn kvar att ta bäring efter!"

Överlevarna Monic Braw