ATT TA BÄRING

På promenad en grå förmidddag i december i de öde fiskeläget vid Lickershamn står de två sjömärkena fram. De där sjömärkena som hjälpt så många båtfarare och fiskebåtar in i säker hamn under årens lopp. Tänker på alla de båtar som går på grund varje sommar  numera i den trånga och steniga infarten till hamnen och hamnar på fiskaffärens svarta tavla som ett streck i statistiken. Har fritidsskepparna slutat använda de trofasta gamla sjömärkena? Förlitar de sig bara på elektroniken och nymodigheten, sina GPS navigatorer?

Att navigera med enslinjer och låta en rät linje gå genom två ensmärken. Att lita på dem som visar en vattenväg som är fri från grund när de är ens, för går man utanför enslinjen kan det finnas grund.
Finns det ett djupare innebörd att ta till sig, ett sätt att hamna rätt och hitta säkert hem i en tid full av grynnor och skär? Vad är det för spets i triangeln som sträcks nedåt uppifrån och vad är det för spets som söker sig uppåt? Vad betyder det att de måste vara ens för att visa rätt?

"Jag tog för givet att det bara var föraren‚ som känt sig tvungen att ta paus. ... Kamraternas viskningar kom mig inte vid‚ först tyckte jag att tystnaden var djup‚ sedan hörde jag syrsors sång och då blev de glimmande eldarna och stjärnorna ännu vackrare. ... Tacka en annan som kan ta ut väderstreck efter stjärnorna! I den här delen av stan finns det ju inte så mycket som ett kyrktorn kvar att ta bäring efter!"

Överlevarna Monic Braw