ANVÄNDER NUMERA MINA KRISTALLGLAS VARJE DAG

Har alltid fascinerats av dricksglas och började redan som ung samla på Bodas kraftiga glas a lá 70-tal. Nåja, de finns inte längre kvar, de försvann någonstans och saknas inte.

Senare kom Ingegerd Råmans fina smäckra glas, Orrefors tror jag, som plötsligt slutade tillverkas, men dök upp i ett liknande utförande med ett nytt och intressant namn Jazz. De glasen har vi många av, både för vitt och rött vin.

Ett tag samlade jag på olika gamla antika glas och förärades ofta gamla glas, unika, särskilda varenda ett och härliga i skillnaderna, likheterna och spännvidden emellan dem. Här ett typiskt exempel på den gamla nötta fönsterbrädan mitt i Linnéhusets restaurering.

Besökte ibland en liten glashytta på Reimersholme, där man tillverkade vackra, ovanligt färgstarka glas. Vi tog med några av dessa som bröllopspresent till Italien. Trots brudparets vana med vackra glas från Murano, blev glasen mycket omtyckta. Här får de agera provglas vid pressning av de krossade druvorna.

En glasfavorit är de ljust gröna glasen, inspirationen hämtad från mycket gamla glas i Hansans Visby, blåsta och hantverksmässigt skapade på Visby Glasblåseri. Vi har fått dem i julgåva av våra stallhyresgäster. De glasen tas ofta fram vid helger och får härbärgera någon av våra årgångar av Kalkstein Vein.

Snart skördar vi vår blå druva Rondo och i år prövar vi på att göra ett rosévin, som på gutemål kommer att få namnet Kalkstein Vein Ljausrauda. Nu blir det till att bestämma oss för hur länge druvskalen ska få ligga kvar i druvkrosset innan pressning. Resultatet kan bli färgnyanser allt ifrån ljusaste rosa, till laxfärgat eller som det gamla klassiska orange vin. Vit butelj och neutrala vita glas kräves till dessa nyanser.

Varför nu denna tillbakablick på glasen i mitt liv?

Tänker på ett träffande uttryck, som väl beskriver livet som pensionär, som tillvaron när man använder sina kristallglas till vardags!