lördag 5 september 2020

 KAN MAN NÖTA UT EN FRÄLSARKRANS?

Inte den vanliga, utan en alldeles egen och unik Frälsarkrans har jag ägt i 12 år. Jag tillverkade den av lite skamfilade och sekunda pärlor, sådana man kunde köpa i en liten butik i Gamla Stan.
Martin Lönnebo får ursäkta, men jag ville ha min alldeles egen personliga Frälsarkrans. Det förstod han också, när jag visade den för honom vid ett tillfälle.

Egna pärlor, egna böner, väl nyttjad och väl använd.



I fickan på bussar eller tunnelbana i Stockholm, på promenaderna i  staden, utanför sjukhusens akutmottagningar där nära och kära undersöktes eller opererades, när barnbarn föddes och nu på de dagliga vandringarna runt betena här på Nygranne, när vänner var sjuka, inte visste råd, äktenskap gick i kras, eller när livet inte blev som vi tänkt oss.





 När jag följde Twittervänner den sista biten i livet, eller när oron inför livets prövningar kändes omöjliga och orden fattades. Då kunde fingrarna vandra runt de slitna pärlorna och tankarna fick ro och vila.

" I Guds tystnad får jag vara,
ordlös, stilla utan krav.
Klara rymder, öppna dagar,
här en strand vid nådens hav."

Plötsligt en dag gick Frälsarkransen sönder.
En tid låg pärlorna i skålen och väntade på att repareras för att åter tas i bruk.

Ja, man kan nöta ut en Frälsarkrans, men den går alltid att laga och orden, bönerna, de välbekanta fraserna, trösten mitt i stormen har graverats in i mig och finns där och bär ovan djupen. En Frälsarkrans, ett redskap för livräddning på vägen genom livet.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar