VALLMOBLOMMORNAS ÅR 2020

Året med världspandemin och det evinnerliga talet om corona och covid-19, när besökarna från fastlandet i stort sett uteblev och då det mesta ställdes in, resor till familj, släkt och vänner, kyrkokören, midsommarfesten vid Nyhamns fiskeläge, gudstjänster, konserter, ja i stort sett allting, förutom det vanliga vardagslivet på gården.

Då dök dom upp överallt, på jordkällarens tak, i stäppsalviarabatten, på gräsmattan och längs landsvägarna. Mina älsklingsblommor VALLMON! Tror de blev hitskickade till tröst. Hörde någon berätta att det finns frön i vila överallt i den gotländska jorden och när man vänder på den blommar vallmon nästa år. Så kan det nog vara, men jag väljer den trösterika förklaringen jag.

Till slut blev jag så inspirerad, så jag satt i gång och målade av ett fotografi som jag tog en morgon av de små tappra blommorna, som vänder sina ansikten efter solljuset och klarar sig bra trots sina tunna blomblad i blåst och hetta. Jag fick vara snabb att fotografera den här sortens vallmo som avtecknade sig mot stenmuren likt en skolklass i korridoren, väntandes på sin lärare. På eftermiddagen var blombladen borta och vallmofrukten, som förvarar mängder med små, små frön var det enda som var kvar.

Kornvallmon på jordkällarens tak däremot var seg, långlivad och lämnade fläckar omöjliga att ta bort på sommarklänningen, när jag var där uppe och drog bort dem från sedumodlingen. De torra frökapslarna hade säkert hunnit fröa av sig för kommande sommartröst!